Allmänt

Operation

Vi tar det från början. Myomerna har ju hängt med mej ett tag och jag har haft koll på dem länge. Dock i Sverige så har man tyckt att jag inte haft " tillräckligt med besvär". Jag har inte haft värk och inga galna blödningar. Men mina toalettbesök är ju rätt så täta, vilket enligt mej är rätt besvärande. Men från sista kollen i juni i  Sverige och till kollen jag gjorde här 18 juni så hade den största växt ytterligare två cm och läkaren menade på att totalt var det som att jag var gravid i 4:e månaden... Inte konstigt att inget annat fick plats där inne. Och här var det en självklarhet. "vill du ta bort dom? Javisst!" Läkaren berättade att det var kötid på 1-3 månader och jag gjorde ju som sagt operationen i fredags, dvs 1 månad efter undersökningen så det gick snabbt!

Den 5 juli var vi på ett samtal med läkaren inför operationen där hon förklarade ingreppet och att de även skulle ta bort livmoder och äggledare vilket då såklart innebär sterilitet. Jag fick även skriva på papper att jag hade förstått detta. Dagen innan operationen ringde de upp, ställde ett gäng frågor, vem som skulle vara med mej på sjukhuset, om jag var gift, vilket jobb jag hade osv. Så kom operationsdagen. Ronnie lämnade av mej hos Crystal som sen körde mej till sjukhuset och var med hela dagen tills Ronnie kom! Skulle checka in senast 8.30, men ni vet ju hur jag är, jag var där kl 8. Jag fick dock komma in snabbt och svida om till min sjukhusoutfit och fick sedan lägga mej under det fantastiska uppblåsbara varma täcket... Så kom det ett gäng olika personer konstant. Först en som bara satte på mej massa lappar för alla monitorer som skulle kopplas på. kort därefter kom en sjuksyster som även hon ställde ett gäng frågor. Hon plockade även fram pappret som jag hade skrivit på tidigare, försäkrade sig om att jag hade förstått och att det var min namnteckning... Fick även ett gäng piller av nå slag. Sen fick Crystal komma in och hänga med mej. Vidare kom narkosläkarna (två stycken) och presenterade sig, 3 sjuksystrar till som skulle finnas med under operationen och även såklart läkaren. Ytterligare nån av dessa personer hivade fram pappret och försäkrade sig att jag hade förstått och att det var min namnteckning. Fick även två eller tre gånger som de sa, "förklara med egna ord vad det var jag skulle göra idag." Min operationstid var bokad 10.30 och ca 10.45 kom narkosläkaren, eller bartendern som han själv kallade sig och sa att det var dags. Så jag fick nån injektion och han berättade att det bara skulle bli som att ta några drinkar och sen bli trött. Och det tog inte många sekunder innan den drinken började snurra. Minns att de rullade iväg mej och att jag kom i i operationsrummet och sen sov jag.

Totalt hade det tagit tre timmar. Inga komplikationer, men det hade varit en del att ta bort. Tror klockan var ca två när jag väcktes. Lagom groggy, men hade ändå koll på var jag var, vad som hade hänt och att jag faktiskt skulle prata engelska! Crystal fick komma in och hålla mej sällskap men blev plötsligt utskickad igen för de skulle få plats med fler patienter. Kort därefter blev jag iväg rullad till ett annat rum och då fick Crystal komma tillbaka och kort därefter kom Ronnie och bytte av henne. Blodtrycket var lågt och jag sånär som tömd på vätska så det tog ett tag innan det stabiliserades. Problemet blev dock att jag inte kunde kissa och det är kravet för att få åka hem. Det blev några tappra försök och mycket vätska men det var bara inse att det fick bli kateter. Så klockan var nog strax efter 22 innan vi till slut kunde åka hem, lagom möra båda två...

Nu kan inte jag jämföra alls med svenska sjukhus eftersom jag aldrig opererat och knappt legat inne heller. Men det kändes iallafall väldigt bra här från början till slut. Man blev väl omhändertagen, alla har presenterat sig, tagit sig tid. Och såklart proffsiga läkare som verkar ha utfört ett väldigt bra jobb! Och vi har ju såklart försäkring och då behövde jag bara betala $20, som ett läkarbesök. Två dagar efter ringde läkaren och kollade att allt var ok. Hon såg då också till att jag fick en tid för att ta bort katetern så jag inte skulle behöva ringa och ordna själv.

Så nu när jag skriver detta är det måndag. Ronnie har precis åkt till jobbet och jag inväntar att klockan ska bli ett, då kommer Crystal och hämtar mej och jag ska äntligen få ta bort katetern. Känns skönt att denna helg är avklarad. Fick varva med små promenader i lägenheten, sitta i fåtöljen och ligga i sängen. Men smärtan har varit hanterbar och det känns redan idag mycket bättre. Och tro mej, när denna slang försvinner kommer jag vara urlycklig!!!!

Så jag ser nu fram emot att se vilken effekt detta har gett på mina framtida toalettbesök.

 

Space-täcket

Dagen efter operation

Min sjuksyster får en välförtjänt paus!

Har varit lite svårt med mat, men detta ägg var sjukt gott!

Sakta men säkert på bättringsvägen... Tack till alla som skickat hälsningar!

One thought on “Operation

  1. Nu är det gjort och nu är det bara att rehabilitera sig. Drick nu ordentligt (tunnan i köket fungerar väl) och pinka lilla stjärna där. 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *